01/07/2026
Livet i dansens rytm
Vi samtalar med Diana Kicia-Berg från Nordic Dance Sport Center, ursprungligen från Mielno – mästare i sällskapsdans, erkänd danstränare, internationell domare vid prestigefyllda danstävlingar, författare till den biografiska boken "Den vita örnen bland vikingar" samt aktiv FN ledamot i Stockholm för mänskliga rättigheter – om passion, inspiration och livets utmaningar.
När och varför blev dansen inte bara din passion utan också en livsstil?
– Idrott har alltid varit en viktig del av mitt liv. Det är min livsstil. Som barn tränade jag handboll under Ewa Czycz och karate under Reza Mohseni. Jag började dansa när jag var omkring s*x år gammal i Mielno, där jag under flera år lärde mig standard-, latin- och modern dans.
Tyvärr tvingades jag av ekonomiska skäl avbryta dansutbildningen när dansskolan omplacerades. Det var ett hårt slag för mig. Drömmen om dans kom tillbaka många år senare när jag, efter att ha flyttat till Stockholm, upptäckte en dansskola bara några meter från mitt hem.
Då bestämde jag mig för att börja träna igen och återvända till min passion. Dansen har alltid varit en av mina högsta prioriteter även om den också kräver mycket energi, tid och pengar. För mig har den blivit en livsstil, ett sätt att uttrycka känslor och förverkliga mina drömmar.
Hur såg din dansutbildning ut? Vilka var de största utmaningarna i början av din karriär?
– Min dansutbildning började redan i barndomen i Polen och fortsatte senare på flera dansskolor i Sverige och utomlands.
Jag har genomfört ett stort antal examina och utbildningar inom standard- och latinamerikanska danser enligt WDSF-, WDC- och Guy Howard-systemen, studerat danslitteratur av Walter Laird samt utbildat mig till instruktör genom SISU DSF i Sverige.
Jag har även gått tränarutbildningar hos Team Diablo i Mölndal, i Italien samt vid Blackpool Educational Consortium i England och Polen.
Hos Team Diablo genomgick jag specialiserad träning inom fysisk prestationsförmåga, balans och uthållighet. Jag deltog dessutom i utbildningar för den svenska landslagstruppen och den polska landslagstruppen vid Europeiska kulturcentret, eftersom Sverige under pandemin hade mycket restriktiva regler. Tack vare detta fick jag möjlighet att träna med professionella dansare från TV-programmet "Let's Dance", bland andra Robert Rowiński, Hanna och Jacek Jeschke.
Den största utmaningen var dock att kombinera träningen – omkring 21 timmar i veckan – med ett heltidsarbete på 40 timmar i veckan och samtidigt vara ensamstående mamma med ansvar dygnet runt.
I början pendlade jag dessutom en timme med buss till träningen efter jobbet. Jag fick också hantera illvilliga kommentarer som syftade till att skada mitt rykte.
Det hjälpte inte heller att den informella skandinaviska "jantelagen", som förespråkar blygsamhet och likhet, ofta motarbetar man den som sticker ut och används härskartekniker. Men i dag ser jag att allt detta bara gjorde mig starkare i mitt arbete inom FN i Stockholm, där jag arbetar för att försvara mänskliga rättigheter. Minns du ögonblicket då du för första gången tänkte: "Jag har lyckats – jag är en professionell dansare"?
– Många. När jag för första gången i 2023 i Rom har dömt tävlingar i tiodans med Fabio Bosco i Italien inom Dance Sport Heritage. Och sedan när jag fick domarlicenser från World Dance Organisation och International Dance Sport Association, kände jag mig tacksam och uppskattad. Ett sådant ögonblick var när jag blev uttagen till det svenska landslaget och fick representera Sverige vid internationella tävlingar på högsta nivå. Särskilt betydelsefullt var mina två silvermedaljer vid Europamästerskapen i Blackpool 2022 samt framgångarna i Warszawa 2021, där jag tog silver i latin. Jag blev också flera gånger svensk vice mästare, både i solo och tillsammans med mina danspartners Axel, Simon, Frank och Paul. Dans kräver både fysisk och psykisk styrka. Hur hanterar du stress, press och motgångar?
– Min största styrka är att jag har ett tydligt mål. Under min karriär har jag många gånger mött kritik, motgångar, skador och människor som inte trott på mig. Jag har kunnat ta mig vidare tack vare målmedvetenhet, uthållighet och stödet från människor som funnits vid min sida.
Jag försöker också undvika människor som sprider negativitet eller är destruktiva. I dag motiveras jag framför allt av mina elevers utveckling och av vetskapen om att dans kan förändra människors liv till det bättre. och psykisk styrka. Varifrån hämtar du inspiration till ditt arbete och till att ständigt utvecklas?
– Jag inspireras av världens främsta tränare och dansmästare. Jag följer dansens utveckling både nationellt och internationellt och försöker hela tiden lära mig nya metoder och tekniker.
Samtidigt inspireras jag av mina elever. Varje människa har sin egen historia och sin egen potential. När jag ser deras glädje, framsteg och självförtroende växa får jag ny energi att fortsätta utvecklas som tränare. Vilken har varit den svåraste tekniska eller fysiska utmaningen under din karriär?
– Den största utmaningen har varit att lära mig alla dansstilar på högsta nivå och samtidigt utveckla både teknik och kroppskontroll. Dans belastar muskler, leder och nervsystem mycket hårt.
En särskilt svår period var efter pandemin, då jag drabbades av långvariga hälsoproblem som påverkade både min träning och mitt tävlande. Trots det lyckades jag komma tillbaka till dansgolvet genom målmedveten rehabilitering och hårt arbete.
Jag har lärt mig att kroppen behöver respekt och återhämtning för att kunna prestera under lång tid. www.kicia.se
27/06/2026
26/06/2026
26/06/2026
11/06/2026
10/06/2026