Yin-Yoga

Det känns som att jag säger samma sak efter varje utbildning – men det känns faktiskt så varje gång: ”den här gruppen var något alldeles extra 😁😘❤️!”
Det var nog också platsen. Stillepunkt bara namnet! De vackra, mystiska lokalerna mitt i Oslo, precis intill en av stadens vackraste kyrkogårdar. Sensommarvärme och 25 grader varje dag. Men framför allt var det människorna.Värmen, gemenskapen, nyfikenheten och viljan att förstå- öppenheten, inte bara hur man gör yinyoga, utan vad den faktiskt OCKSÅ kan vara. En attityd..ett sätt att se på livet.

Det här var vår grundmodul i yinyoga, men många i gruppen hade redan gått andra yinyogautbildningar och flera undervisade sedan tidigare. Ändå upplevde jag att vi tillsammans hittade nya perspektiv, nya sätt att förstå praktiken och kanske också nya sätt att se på livet. För - som sagt - det är där yinyogan blir som mest intressant för mig: när den slutar vara en yoga vi gör på mattan men hur den börjar påverka hur vi möter oss själva, andra människor och det som händer omkring oss,

Tack till er alla som kom från olika delar av Norge (plus några svenskar som Christian och Anna) och skapade de här dagarna tillsammans med oss. ❤️

Och ett varmt tack till Jannike från för ett fantastiskt värdskap och för att du gjorde det möjligt för oss att landa så fint i Oslo.

Jag älskar att undervisa i det här. Efter alla dessa år - 13 i år (typ dryga 2500 deltagare !) känner jag fortfarande så ❤️🙏.
Och Oslo - vi kommer tillbaka.
Samma plats. Samma helg i augusti nästa år. Längtar! 🌿😘😘😘

Hur blir yoga själva livet? Jag fick frågan om vad jag menar med det…
Först måste man kanske definiera ordet yoga. Vad menar vi egentligen när vi säger att vi ”gör yoga”?
Ordet ”yoga” kommer från sanskrit och brukar översättas med förening, sammanlänkning. För mig handlar den föreningen om att inte dela upp människan i olika delar. Kroppen är inte en sak och psyket en annan. Tankar, känslor, kropp, andetag och hur vi lever påverkar hela tiden varandra.

Men yoga är också ett sätt att vara i världen. Att försöka vara närvarande i det som faktiskt händer nu. Inte bara under en meditation eller på yogamattan, utan när jag äter, pratar med någon, arbetar, går på gatan eller sitter med mobilen i handen. I buddhismen används ordet sati (mindfulness), i yogatraditionen finns sanskritordet smṛti – att minnas, vara medveten, inte glömma bort var man är och vad man håller på med - just nu.
Och då börjar yoga handla om väldigt vardagliga saker.

Ahimsa – att inte skada. Hur behandlar jag andra människor? Hur pratar jag om dem? Hur pratar jag med mig själv? Vad bidrar jag till världen med det jag gör?

Aparigraha – att inte samla på sig och konsumera mer än man behöver. Det gäller förstås saker, kläder och mat. Men idag tänker jag att det lika mycket kan handla om vår konsumtion av information, nyheter och sociala medier. Hur mycket stoppar jag egentligen in i mitt sinne varje dag? Behöver jag allt?

Satya – sanning. Att försöka se verkligheten som den är, också när den inte riktigt passar den berättelse jag redan har bestämt mig för.

Santosha – förnöjsamhet. Att kunna känna att det här räcker. Jag behöver inte hela tiden mer, bättre, snabbare, större.

Helt enkelt - hur jag äter. Hur jag konsumerar. Hur jag lyssnar. Hur jag använder min tid. Hur jag reagerar när någon tycker annorlunda än jag. Hur mycket plats jag lämnar åt tystnad. Hur jag tar hand om kroppen och världen omkring mig.
Man behöver inte vara perfekt på något av detta. Det vore nästan motsatsen till poängen liksom😀

För mig är yoga snarare en ständig övning i att vakna upp mitt i det vanliga livet och fråga, hur vill jag leva just nu? ❤️🤗

Jag fick precis veta att en gammal vän till vår familj och särskilt min pappa har gått bort Swami Karmayogi Saraswati - men för mig var han alltid bara Marek.
Han bodde några gator från oss i Sopot (Polen) när jag var barn. Hans mamma var min pianolärarinna, ganska sträng 😳😬. Marek var raka motsatsen: udda, fri, härlig karaktär. Och den första vegetarian jag någonsin träffat!

Han var också den första yogin jag lärde känna. Marek började med yoga redan i Polen, på en tid (tror 60-talet) då nästan ingen visste vad ordet ens betydde. Så småningom blev han Swami Karmayogi Saraswati och ägnade i stort sett hela sitt liv åt yoga och yogisk filosofi.

Han tillbringade mycket tid i Indien och blev en ansedd swami och yogalärare, verksam bland annat inom Satyananda-traditionen, i asana, pranayama och i Nada Yoga – ljudets yoga – både i Uppsala och i Polen.
Sedan 90 talet någon gång bodde Swami hos honom nästan varje sommar någon månad. Huset var stort, det fanns alltid plats. Han lagade sin yogiska veganska mat, sjöng mantran, gjorde sin yoga medan pappa suckade och skrattade - han tyckte det var lite märkligt men var oerhört tolerant och öppen för allt.

När pappa dog tappade jag så småningom kontakten med Swami. Nu har jag fått veta att han dog i våras. Det gör mig ledsen 😳. Inte bara att han är borta, utan att jag aldrig fick säga farväl.
Så jag gör det här istället.
Farväl, Swami Marek. En av de första som visade mig att man kunde välja ett annat sätt att leva – att yoga kunde vara mer än rörelser på en matta. Ett helt liv. En väg.
Tack för det du gav och för den du var. 🙏
Swami blev 82 år ❤️

Tog mig till Sopot min födelsestad för att skriva bok. Skriver på två stycken samtidigt…
Det är ett sådant mentalt arbete. Roligt och kreativt men hjärnutmanande om man kan uttrycka det så 😬😍. Träffar också släkt och vänner så klart.