PES Västerås since 1999 offentlig

a påhittade namn såsom Ronarid (Ronaldo), Oren (Owen), Batista (Batistuta). Ronarid var spelets största stjärna och belönades med 9 skillpoäng (skala 1-9). De första ligamedlemmarna skulle (förutom Kalle) Olle Johanson, Christopher ”Käp” Lejonberg, Magnus "Mange" Avelin och Milton Merino bli. Ligan spelades under sitt jungfruår i cupformat med gruppspel och efterföljande utslagsturnering. Medlemmarna drog lott och representerade inför varje turnering varsitt landslag då klubblag inte introducerats ännu. Populära lag på den tiden var Brasilien, Frankrike, England och Holland. Spelet som markerade starten för PES-Ligan, International Superstar Soccer Pro 98
Nästföljande spel, ISS Pro Evolution (2000) och ISS Po Evolution Soccer 2 (2001), spelades i samma anda av samma medlemmar. Den stora nyheten, förutom att ligan numera spelades på nya Playstation 2, var att medlemmarna nu kunde skapa egna påhittade spelare i redigeringsläget "Edit Mode". Varje lag förstärktes av tre spelare vardera och Carlinho, Flezkhome, Jan-Mats och Tusenthon var bara några av de av de många färgstarka karaktärer som satte sin prägel på ligan under denna period. Spelarna var ofta ovanligt långa eller korta och hade i regel extrema frisyrer i ett brett spektrum av färger. När Pro Evolution Soccer (hädanefter benämnt som PES) släpptes 2002 utökades ligan med tre nya medlemmar. Sebastian Fronda, Marcus "Tunnan" Thunberg och Dennis "Dempa" Berglund fick alla chansen att debutera och gjorde så med blandad bravur. Sebastian lyckades bäst medan Tunnan och Dempa harvade i bottenträsket. Ligan, som nu bestod av åtta medlemmar, hade fått en tydlig karaktär med ett topp-, mitten- och bottenskikt. De som delade på segrarna var Kalle och Christopher, medan Milton fick epitetet "den evige tvåan". Mange hamnade oftast i mitten såväl som Sebastian. Botten utgjordes förutom av Tunnan och Dempa, även av Olle, som trots att han varit med redan från början hade ofantligt svårt att nå resultat. Ligan spelades nu för första gången med egna påhittade klubbar som FC Dynamo, Klack & Tunnel IK och Dempa Bollen, för att nämna några. PES 2 (2003) spelades i samma format med skillnaden att ligan för första gången var uppdelad i två divisioner. De två högts placerade lagen i PES-Ligan klarade sig automatiskt kvar, medan det tredjeplacerade laget fick kvala mot "tvåan" i division 1. Segraren i division 1 flyttades upp direkt medan "fyran" i PES-Ligan flyttades ner. Kvalmatcherna blev särskillt minnesvärda och följdes med enorm spänning. Kalle och Christopher var de enda medlemmarna som aldrig flyttades ner. Olle hade till detta spel byggt den mytomspunna sajten Pesligan 1.0, där resultat och tabeller administrerades. Till PES 3 (2004) kastade Sebastian och Tunnan in handduken och medlemsantalet var därmed reducerat till sex personer. I efterhand minns vi Tunnan bäst för sin s.k. "Tunnanvändning" där han i till synes helt fel läge lyckades vända i 180 grader och ge bort bollen till motståndaren. Ett annat minnesvärt uttryck från denna era var ”blytumme”, när man laddade skottmätaren för hårt och sköt över. Trots avhoppen upplevde ligan en guldålder och spelaktiviteten var högre än någonsin. Sajten hade vuxit i omfattning och när Pesligan 3.0 lanserades var funktionerna så många och avancerade att de bäst skulle liknas vid ett managerspel. Ett ekonomsikt system hade införts och klubbarna hade sponsorer, kontrakterade spelare med lön, expanderbara arenor med driftskostnader och tillhörande juniorlag. Möjligheten att tippa på matcherna var något som blev extremt populärt och astronomiska summor sattes i omlopp. Sajten blev till slt så avancerad att skaparen inte riktigt hängde med och hela kvällar kunde spenderas åt att reparera fel som uppstod. Olle kunde vara så trött fram emot småtimmarna att han kunde råka välja fel lag när han skulle spela sina ligamatcher. Detta spel var även slutet på "den första epoken" då Olle sedemera flyttade till Oslo och Christopher till USA. Dempas lillebror Robin Berglund, som vi får anledning att återkomma till senare, introducerades även någon gång under denna period. PES 4 (2005) spelades aldrig aktivt i ligaform. De tunga förlusterna av ovan nämda personer ledde till att även Milton avlsutade sitt medlemskap. Kalle bodde vid denna tid i Stockholm och spelade bara PES över nätet. Robin, den nye i ligan, hade dock fastnat för spelet. Han spelade mycket med Dempa, men även med Sebastian "Sebbe" Jangholt (inte att förväxla med tidigare medlemmen Sebastian Fronda) och övertygade denne om att PES faktiskt var bättre än konkurrenten. Lagom till att PES 5 (2006) prydde hyllorna i spelbutikerna hade en plan satts i verket och ligan var snart återupplivad. Vid denna nystart deltog Kalle, Dempa, Mange, Robin och Sebbe. Formatet denna gång var klubblag och för första gången draftades spelare. Varje klubb fick välja fem spelare vardera från de lag som ingen valt. Turordningen lottades. Kalle spelade som Inter, Dennis som Real Madrid, Mange som Barcelona, Robin som Chelsea och Sebbe som Manchester United. Några täta säsonger utkämpades där Kalle med sin rutin allt som oftast stod som segrare. Pessajten levde fortfarande, men hade förenklats för smidigare änvändning. Resultat och målskyttar kunde administreras såväl som nyheter i populära ”PES-Bladet”. Några av dåtidens stjärnor samt menyskärmar i PES 5 och PES 6. Om PES 5 var en nystart var PES 6 (2007) året då ligan tog fart igen på allvar. Fem medlemmar blev sex då Marcus "Jonken" Johansson anslöt och ligan började plötsligt se ut som på fornstora dar´. Klubblag var återigen melodin och spelare draftades till nya klubbadresser. Denna gång spelade Kalle som Arsenal, Dempa som Chelsea, Mange som Inter, Robin som Real Madrid, Sebbe som Bayern Munchen och Jonken som Milan. Robin visade under detta spel att han skulle bli att räkna med och plockade hem sina första ligatitlar. Han mäktade även med ett klassiskt målrekord, som står sig än idag, med Dirk Kuyt (!?) som nätade över 30 baljor på en säsong. Till PES 2008 bytte spelet i mångt och mycket skepnad i.o.m. övergången till Playstation 3. Det var annorlunda. En del var inte överförtjusta vilket ledde till att både Dempa och Mange hängde upp PS-kontrollern på hyllan. Dempa flyttade även senare till Norge, vilket omöjligjorde en comeback. Ligan slumrade återigen till och spelet spelades bara sporadiskt utan struktur. Detta var början på ”den mörka epoken”. PES 2009 var tänkt att vara den riktiga comebacken på Playstation 3 för PES-Ligan. Ett rekordstort antal medlemmar anmälde sig (10), och första spelkvällen blev en succé. När nästa PES-kväll skulle gå av stapeln haglade dock återbuden och nyförvärven dök inte upp som planerat (de nya spelade så kort tid att de inte behöver namnges). PES 2009 blev därmed också en missräkning och ligan lades återigen på is. Kalle som varit den drivande kraften ändå sedan starten 1998 började misströsta och den anrika ligan såg ut att gå i graven en gång för alla.. ända till Robin, Sebbe och en helt ny förmåga, Johan Lindblom, knackade på dörren en sen höstkväll samma år. Pesglädjen var återfödd och PES 2010 blev den succé som alla hoppats på. De nya redigeringsmöjligheterna i spelet innebar att påhittade klubbar kunde skapas på ett verklighetstroget sätt. Klubblogos och sponsorer kunde visas på dräkterna och arenor kunde byggas. Fem nya klubbar grundades; Hajduk Hökåsen (Kalle), Mälardalen FF (Robin), Lokomotiv Klockartorpet (Sebbe), Gidde Jokers (Jonken), Bjurhovda United (Johan). Dessa klubbar är fortfarande representerade av samma medlemmar vid dags dato. Ett flertal säsonger och cuper genomspelades och spelplats för ligan var nu allt oftare hos Robin på skiljebo. Sebbe vann den officiella ligan och tog sin första ligatitel. ”Den andra epoken” hade officiellt tagit sin början. PES 2011 såg både nya och gamla välbekanta ansikten ansluta sig till ligan. Originalmedlemmen Mange gjorde comeback samtidigt som Mathias Äbb och Hampus ”Hampa” Engström debuterade. Ligan hade nu 8 klubbar och de nya var i tur och ordning Avves Bollar & Koner (ABK), FC Haga samt Malmaberg Lions (klubbmärke saknas). Intresset bland de nya var till en början stort, men blev som så många gånger tidigare avtagande i takt med sviktande resultat. Mange och Äbb klamrade sig dock fast vid mittenplaceringar medan Hampa hade otroligt svårt att skrapa ihop poäng och fick se sig själv som ligans jumbo. Alla tre valde efter säsongens slt att säga upp sina medlemskap och hastigt men mindre lustigt var ligan tillbaka på 5 medlemmar (Kalle, Robin, Sebbe, Jonken och Johan). Dessa fem hade dock på senare år utvecklas till en homogen grupp med stor passion för ligan. En kärna som skulle vara navet i en framtida satsning på att göra ligan bättre och mer seriös. Alla hade den hårda vägen fått lära sig att det tar tid att bemästra spelet och att tålamod är en dygd. Robin tog sedemera hem ligatiteln strax före Kalle och Sebbe i en jämn toppstrid. (Fortsättning följer under Allmän information här under)