24/09/2026
En espresso framför mig.
Det där täta, varma doftet av kaffe som blandar sig med sorlet runt omkring.
Catalina är vaken. Röster i l***r, skratt någonstans bakom mig, porslin mot porslin. En dörr som öppnas. Någon som hälsar på någon.
Och mitt i allt sitter jag.
Tankarna är många just nu. Inför lördag. Inför vårt retreat. Lite pirr, lite förväntan, lite av det där som ännu inte riktigt har fått något namn.
Jag försöker inte sortera.
Bara lyssna.
På sorlet utanför.
På andetaget inuti.
På det som händer när jag för en stund slutar försöka komma någonstans.
Det är något fint med att upptäcka att stillhet inte alltid är tyst.
Ibland låter den som ett café en torsdag förmiddag.
Ibland smakar den espresso.
Ibland är den bara en känsla av att vara precis där man är.
Och kanske är det där vi börjar på lördag.
Inte med att prestera, förändra eller bli något annat.
Utan med att landa.
Här.
Nu.
Tillsammans. 🤍