07/10/2022
Misslyckande ?
När jag ligger och tänker på dagen som varit och hur många gånger jag har misslyckats idag som medmänniska är det lätt att bli självkritisk, att tänka på hur jag misslyckats som mamma, som partner, som dotter, bara för att räkna dagens….då är det iaf lätt att falla in i egot, självhatet, offret, den där brännande smärtan längs insidan av bröstbenet som säger till mig att jag är helt värdelös som misslyckats i mina relationer idag, misslyckats att vara den perfekta motparten i dessa sammanhang…….men när jag sen lyssnar lite till, då hör jag en tyst viskning nånstans inom mig som säger att jag är också en människa, jag är inte perfekt, det är ingen som kräver det av mig, så varför kräver jag det själv?
Den här viskningen fortsätter, inte ursäktande, utan med medkänsla, den förklarar att olika omständigheter påverkar mig som människa och det kommer fortsätta att testa min styrka i olika situationer. Jag säger inte att man får bete sig hur som helst pga något man går igenom…..men ibland är det helt okej att misslyckas pga att man inte själv mår så bra.
Vi bär alla på olika saker inom oss som kommer speglas i hur vi bemöter vår omvärld.
Så ja….jag väljer ikväll att lyssna till viskningen ist för den där hårda kalla kritikern….jag hoppas du kan göra det också….❤️
Andas.
God natt ❤️