Hjortronkärret

Han heter Predikanten, prefixet är som sej bör Hjortronkärrets. Han var sist kvar i kullen, vi höll honom länge innan han hittade sitt hem. Husse gillade honom, han hade rätta blicken och lynnet....

Han spenderar sin tid norröver med både upplysa och predikera för älgar och vresbjörkar ! Man skulle på sätt och vis kunna säga att han ger väckelser inför vad som stundar skall!

Ekot av knallen rullade ut över myren, fortsatte över vassen å ut över sjön. Kort därefter knastrade radion hos hundgåarn, det va L här, jag sköt på grisen som Istass skällde på, jag tror inte de tog som de skulle. 5 minuter senare rullade åter skallen ut, fast nu genom vassen och vidare över sjön. Hundgårarn kände där å då att de där tog, men inte bra. 25min senare, avslutades allt av en snärtig knall från hundgåarn och allt blev sådär melankoliskt lugnt. Istass klappades om, markägaren ringdes upp, allt var grönt. Vi njöt, vilket arbete av våran påläggskalv. De va en pojk, som"vår pojk" skällde på, 116kg, skottet hade skavt i bogen å inte mer. Vi hade tur, lubullen å jag !

Dag 2 i köttverkstan!

Det är inte utan, att man i dessa ganska mörka, blöta och dystra tider, önskar minnas bakåt och längta framåt!! Just nu ger tiden och mörker en möjlighet till både eftertanke och reflektion. En tanke med vad man önskar och hur man vill ha det!
I rätt situation, vinkel och ljus, är våran lilla by så nära Bullerbyn vi kan komma! Andersson ser det tudelat, det är den hårt stampade grunden till hans uppväxt, men han frågar sej ofta? Varför K-märker vi inte våran vackra landsbygd på samma vis som gamla byggnader?
Han tänker ofta och mer än en gång per vecka,varför ska de urbana komma till hans by? Det urbana bär inget annat än egoism, kontroll och bekymmer med sej i släptåget.....nytt folk som vill ha det som de sett på tvn men med den moderna bekvämligheten på plats......

En tudelad ( enligt samhället) men ganska enkel fråga för Andersson, för han vet precis hur han vill att de som kommer efter honom ska få växa upp, nämligen precis som han!

För säg honom, Andersson, hur kossans minskade fisande rättfärdiga den kärriärsstinna, skidresa på sen vintern och solsemestrande på förhösten! Den frågan har fortfarande ingen kunnat svara på, med ett rättfärdigande svar! Men fy på kossan, hon som iaf binder most kol av oss alla.......

Snart slt på allt det roliga, både husse och hundar ska få lite välförtjänt vila! Goda vänner från norr har varit på besök och Gw har kämpat på bra i det fina vädret.

Istass af Lövås!

Efter helgerna är det dax för HD/AD röntgen på den här pojken. Om allt går bra där ( vi håller alla tummar å tår vi har) börjar sedan arbetet med en inregistrering hos SKK .
Dagens jakt resulterade i 4 mil i benen, 2 upptag, skällning, kutning å en del "hundjagande" av husse. Jagar gör han, för kung och fosterland, hänger i gör han å fort går det. 2 nackdelar besitter "vi" husses visslingar ignoreras efter behag och nån återgång har vi ännu inte lyckats frambringa. Tydligen är det roligare att springa efter vilt än tillbaka till husse 😬

RÖTJUT, CALVADOS OCH GRINIGA GRANNAR

Pickupen va packad, både med hundar, kläder och utrustning. Nosen på den otvättade pickupen pekade i nordlig riktning, med slutdestination 10talet mil hemifrån. Mottagande var lika varmt som för 2 år sedan. Allt var sej likt innanför de värmande väggarna. Maten stod på den gamla vedspisen å puttrade, människorna var samlade kring det robusta köksbordet, nya stolar ställdes in i takt med att folk anlände och snart värmdes det krympande köket upp av både vedspisen och skratt. Inte för att de är ont om plats, tvärt om, utan mer för att alla ville umgås tillsammans. Kvällen gick fort och en stund efter midnatt släcktes den sista lampan och snart sov hela huset.
Morgonen började med spårning, vi hade snö, för mycket egentligen, men ändock var vi tacksamma över möjligheten som den innebar, en form av falsk kontroll.
Marken var egentligen inte överhuvudtaget jagad alls på 2 år. För då, för de där åren sedan va dagen då alla hundarna va konstiga å husse irriterad. Hulda vägrade jaga, klättrade upp i knäet på en passkytt och Gws grisdrev slutade i slagmål. Vi fattade inget då, men snart därefter, las ett kallt, vått täcke över allt, vi höll på att få ett 🐺 revir med kärnan mitt på marken..

Markerna och vissa delar av grannmarkerna spårades successivt av i takt med att mörkret släppte sitt tag morgonen efter. Något gnagde dock i hundgåarn, för ont om spår, va de gott om......

Strax därefter bröts hundgåarns tankar då han insåg att han blivit instängd 🙈 Markägaren, som det i detta fallet var, hade kommit in samma väg som han, men tyckte inte jag hade på hans att göra. Hundgåarn gjorde ett ödmjukt försök att förklara vad som föregick och att det hela grundade sej i att han önskade få med sina hundar hem igen. Konversationen därefter blev kort och intressant å efter en stund skildes vi åt!

Hur gick jakten då? Den kommer imorgon 😊

En sån dag! De har skällt både till höger å vänster! fick avsluta efter ett fint arbete av Xhantos, mor Hulda va med på ett hörn på slutet. Dagens höjdpunkt, va när Herren på bilden, Istass slog till å skällde från tidig eftermiddag till sena kvällen, va månne de bli av honom ?

Ytterligare ett ödmjukt minne som får plats i minnesbanken. Akki å GW 🥰


# GW

En trött Xeena, vi försökte oss på ett jaktprov idag på morgonkvisten. 4,7 mil senare kopplades hon för dagen och jag har en känsla av att poängen inte kommer spegla dagens insatts, vilket givetvis är oerhört tråkigt men om jag tittar på resan hon gjort de senaste året kan vi inte annat än att vara ödmjukt tacksam.

Imon ska vi jaga på riktigt 😁 om vi gjort de idag, hade vi flått för fullt nu 🍻