Wellment

Alla borde få ha en Magister Nordström i sitt klassrum! 🤗👏🏼

Dagens tankeställare! Vi, vuxna, måste vara rädda om våra barn & visa vägen mot en bättre värld för dem. Jag vet att jag inte kan förändra världen, men om jag kan få några att reflektera, stanna upp & ta det till sig lite av mina tankar blir jag väldigt glad! Kan vi lova varandra att alla barn i världen ska få en trygg & kärleksfull uppväxt & en fin skolgång… Det borde inte vara så svårt, men det är det onekligen! Tänk om alla barn i världen hade kunnat få en trygg & kärleksfull uppväxt, samt att det hade kunnat vara en skola för alla. Krig, religioner, pengar, droger, alkohol, bråk, intriger, makt, avundsjuka, svartsjuka etc är bara några saker som ställer till det. Men även förutsättningar & funktionsnedsättningar gör att det inte blir en skolan för alla. Jag är ingen expert, jag vill bara ge mina barn en trygg uppväxt med massvis av kärlek & önskar att alla barn i hela världen hade kunnat få det. Jag vill även kunna ge alla barn i skolan kunskaper & erfarenheter att ta med sig i livet. Alla barn förtjänar nämligen detta! Kan vi, vuxna, i alla fall lova att vi börjar med oss själva & gör något bra av det så att vi får våra barn att må bra? Vi vuxna, föräldrar & lärare, måste vara bra förebilder för våra barn, men även för andras barn, för det börjar nämligen hos oss vuxna. Det är vi som ska visa vägen… OBS! Vill med detta inlägg inte på något sätt göra någon upprörd & inte heller påpeka att någon här inte är en bra föräldrar eller en dålig lärare, det är liksom inte det som inlägget handlar om. Vill bara väcka en liten tanke.. Tack för förståelsen! Ha en fin dag - kram & BAAM!👊🏻 Kunskap, glädje & kärlek!❤️

Sent omsider har jag tagit mig tid att börja lyssna på podden "Björn och Navid" - och har som många andra blivit förälskad i dessa två. Känner en lågmäld sorg för att jag missade Björn IRL i detta liv.
Det var en stor polett som ramlade ner för mig när Björn i ett av de första avsnitten (och massa andra intervjuer med honom) berättade att det största han tog med sig från 16 år som munk var att inte tro på sina tankar. Och att tankarna inte alltid vill oss väl.

Hjärnan är konstruerad att skydda oss från farliga saker och letar därför efter risker. Hjärnan lägger därför större vikt vid negativa saker än positiva saker. Det är helt enkelt farligt för mänskligheten att inte fokusera på negativa saker och leta efter risker i vår vardag. Sen bor vi ju inte längre på savannen med livsfaror bakom varje sten - men det vet inte vår hjärna om.

Tänk om vi istället kunde vara skeptiska mot våra tankar som tittar in på hjärnkontoret och kanske till och med ifrågasätta dem som om de var en inte så välmenande "kompis". På så sätt kanske vi kan få lite distans till dem.

Vad är min inre röst... och vad är bara hjärnan (sinnet) som babblar på?

Vad tänker du?

No words needed

JAG LÄRDE MIG AV MIN BROR

Annorlunda har han alltid varit i andras ögon.

Redan som sjuåring när jag och mitt tonårsgäng gick förbi i vardagsrummet höjde de på ögonbrynen.

"Varför sitter han med byxorna nerdragna i bara kalsonger när han spelar tv-spel?"

"Han tycker att sömmarna i byxorna är hårda"

Självklart för mig, inte för andra.

Vi är alla olika, har olika behov och alla har rätt att få vara precis som man känner lärde jag mig.

Minns en händelse när vi var på stranden och spelade boule.

En av kulorna rullade ner mot vågorna.

"Kasta upp kulan!" Skrek jag.

Sagt och gjort.

Rakt upp emot himlen kastade lillebror kulan.

Det där med att tydliggöra, precisera och faktiskt tala ur skägget lärde han mig.

När pappa gick bort åt vi hämtmat ett helt år.

Alla gånger jag påminde om hur man bär pizzakartonger.

Alla gånger en glad pojke kom med alla fem pizzor lodrätt under armen.

Det gick ju och äta i alla fall, även fast hela pizzapålägget låg på ena sidan.

Högstadiet blev en katastrof.
Lurad, utstött, slutade gå till skolan.

En skörhet, ett mående i perioder som ingen ung människa ska behöva uppleva.

Då jag besökte honom pratade vi inte om det.

Musik, film, historia och andra specialintressen blev ett socialt smörjmedel att använda sig av i vår relation. Det blev en form av relationsskapande genom populärkultur.

Att vänta in, lyssna.

Ställa en öppen motfråga precis lagom utmanande så den inte landade i ett "mmm".

Det lärde han mig.

Behovet av rutiner, exakta tidsangivelser inför nya saker, platser.

Något som för mig personligen varit något som löser sig. Man fattar.

Varför ska vi göra det här?
Vem ska jag vara med?
När ska jag vara där?
Hur länge ska det pågå?
När är det klart?
Hur vet jag det?
Vad händer därefter?

Så oerhört avgörande för lillebror.

En fråga om total kollaps eller överlevnad.

Så hamnade han rätt.

Jag satt med honom på första nätverksmötet med personalen på gymnasiet.

"Vi har märkt att din bror känner obehag inför gymnastiken"

"Jo, det bottnar nog i tidigare upplevelser i hans skolgång som inte är så behagliga minnen"

"Det förstår vi. Vi väntar en termin med gymnastiken. Däremot vill vi uppmuntra hans enorma intresse för historia så vi har fått in honom på en kurs med de äldre eleverna då han är på en högre nivå i ämnet"

Den tryggheten och förtroendet jag kände för dessa två fantastiska pedagoger avgjorde allt.

Där och då kunde jag lämna över.

Att växa upp med ett syskon att värna om, som möter rätt mycket utmaningar i livet gav mig mer kunskap i yrket än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Det gav mig en människosyn präglad av en djupare förståelse kring hur olika förutsättningar vi får med oss ut i livet.

Hur vi trots dessa olikheter ändå alla har samma rätt till en utbildning, rätten till ett människovärde.

Framförallt fick jag med mig ett par specialpedagogiska glasögon som gör att jag ser saker och ting ur ett annorlunda perspektiv.

Nu sitter de alltid där, mina specialpedagogiska glasögon.

Genom dem ser jag vart behoven är som störst och hur jag med fingertoppskänsla och yrkesskicklighet kan få elever att lyckas utifrån sina individuella förutsättningar.

Jag lärde mig av min bror.

https://www.facebook.com/reel/475151037829357?fs=e&s=TIeQ9V

I hope you have a good day! ❤️

https://www.instagram.com/reel/CjS_kVtoU2g/?igshid=YmMyMTA2M2Y=

Anette Frostfjäll on Instagram: "Skulle vara kul att höra från dig! Skicka ett DM 💜#känslohantering #känslor #emct #stöd #inteensam" Anette Frostfjäll shared a post on Instagram: "Skulle vara kul att höra från dig! Skicka ett DM 💜 ". Follow their account to see 25 posts.

LÄXOR - VARFÖR ska våra barn överösas? Jag måste lyfta detta igen, snälla sluta överösa barnen med läxor! Är det mening att vi ska överösa våra barn & ungdomar med läxor så att de blir stressade & i vissa fall inte ens hinner utöva sina fritidsaktiviteter? Förutom att jag är lärare är jag även en fyrabarnspappa & utifrån detta vill jag dela med mig av både tankar & känslor. Jag vill gärna att mina barn får vila upp sig & göra annat på sin fritid, än att sitta med massa läxor på kvällar, helger & lov. OBS! Att träna läsning, engelska glosor, multiplikationstabellen eller kanske begrepp (viktiga ord som behövs i olika sammanhang) tycker jag absolut inte är fel. MEN, när lärare har genomgångar en hel lektion & sen låter eleverna sitter hemma för att jobba & hinna med allt känns helt fel. Att t ex ha läxor bara för att man ska ha det tycker jag är helt fel! Att få jobba hemma med något som man redan gjort under dagen är väl inget som en vuxen vill, dvs att ta med sig jobbet hem? Hur många lärare anpassar eller tänker på alla de barn som inte har förutsättningarna pga t ex diagnoser eller som har föräldrar som inte kan hjälpa till? Ska det hänga på föräldrarna att de ska kunna hjälpa till? Vill föräldrarna vara lärare eller föräldrar på sin fritid? Jag vill vara förälder! Ja, jag skulle kunna skriva mycket om detta. Mitt råd är: Överös inte barnen med läxor! Jag vet att inte alla håller med, men det bryr jag mig inte om. Jag är övertygad om att läxor skapar onödig stress hos barnen & onödiga bråk i många familjer. Jag vill inte vara en bidragande orsak till detta, jag vill att barnen ska må bra & att de inte ska känna sig stressade. Om vi jobbar effektivt i skolan, vi kämpar tillsammans, hjälps åt & gör vårt bästa kommer vi hinna med allt ändå & då behövs inga läxor... Tack för mig! Ha en fin dag - kram & BAAM!👊🏻 Kunskap, glädje & kärlek!❤️

Är detta för dig? En plats just nu!
DM för info och intresse :)

🌟Just nu finns det bara en plats kvar! 🌟Är den din? ❤️ Vad ska till för att du ska prioritera dig själv? #känslohantering #terapi #självkärlek #emct #livshälsa

Var det så enkelt? Stå kvar! 😮

Att vara tillags är nedärvt och återskapat i hela min uppväxt - och ända till vuxendom. Det har gjort att min hjärna har sett oenighet och dålig stämning som något farligt. Och vid denna typ av fara - då har jag ALLTID valt fly. Antingen genom att fysiskt lämna eller att mentalt "logga ut".

Jag har det fortfarande i mig, men jag ser det och får mer och mer distans till det. Och när jag (frustrerad) i terapi tyckte att "jag har aldrig lärt mig att bråka". Så fick jag lära mig att jag "bara" skulle stå kvar.

Det var så otänkbart att jag aldrig hade sett det som alternativ - och så "enkelt"... att jag inte kunde låta bli att skratta. En stor jäkla peng som ramlade ner 😂.

Enkelt rent logiskt sett - men att sen stå kvar i praktiken när det händer och känslorna sprutar... det kräver träning.

Förhållningssätt som gynnar barn och ungdomar med NPF gynnar betydligt fler barn… och skadar absolut inget barn. Så varför är inte dessa förhållningssätt norm kan en undra 🤔🙋‍♀️