Kaizenkai Okinawa Kobujutsu Göteborg

https://antonssonshihan.wordpress.com/2023/07/11/de-olika-vapnen-i-okinawa-ryukyu-kobujutsu-kama-2/

De olika vapnen i Okinawa/Ryukyu Kobujutsu: K**a Ett par K**a! K**a är en skära med ett skaft av trä. K**a används i par, för samtidig (simultant) attack och försvar. Med den ene K**a blockerar/parerar man samtidigt som man kontrar med den andra …

Banto eller Seiryuto

Träningen på Dokan Dojo vecka 37

OBS! Anmälan krävs! Man måste anmäla sig till passen genom länken https://dokandojo.com/signup/

Måndag 8 september:
• Kl. 18 Tema Dokan Ryu Ju Jutsu.
• Kl. 1930 Kodokan Judo & Kano Ryu.

Onsdag 10 september:
OBS! Eskil & Inez Unga Ledarprogrammet
• Kl. 18 Newaza.

Torsdag 11 september: OBS! För instruktörerna!
• Kl. 1830-2030 Nätverksträff Unga Ledarprogrammet.

Fredag 12 september:
• Kl. 10 Morgonpasset- Okinawa Kobudo.
• Kl. 11 Svartbältesträning.

Lördag 13 september:
• Kl. 1230 Nybörjarstart Karate Jutsu & Okinawa Karate, Dojon Bagaregården.

Söndag 14 september:
• Kl. 11 Fighting & Sport Ju Jutsu.
• Kl. 12 Barngrupp Tema Taekwondo.
• Kl. 17 Tävlingsgruppen Dokan Dojo Team.

https://antonssonshihan.wordpress.com/2023/07/06/de-olika-vapnen-i-okinawa-ryukyu-kobujutsu-tonfa/

De olika vapnen i Okinawa/Ryukyu Kobujutsu: Tonfa/Tonkwa Ett par Tonfa Tonfa är vanligtvis det tredje vapnet som man får lära sig. Tonfa kan beskrivas som ett batongliknande trävapen med ett handtag. Tonfa betyder ”handtag”. Det kan också uttalas Tonkwa …

https://antonssonshihan.wordpress.com/2023/12/10/kata-hamahiga-no-sai/

Kata: Hamahiga no Sai Hamahiga no Sai är en avancerad och sannolikt mycket gammal Saijutsu-kata. Ursprunget till Hamahiga no Sai är inte helt klart. Namnet betyder ”Hamahiga’s Sai”. Hamahiga no Sai tränas vanligen till …

https://antonssonshihan.wordpress.com/2023/09/01/kata-tsuken-sh*tahaku-no-sai/

Kata: Tsuken Sh*tahaku no Sai Tsuken Sh*tahaku no Sai är en klassisk Saijutsukata. Katan skapades redan på 1600-talet (ca 1650) av Oyakata Sh*tahaku. Namnet betyder ungefär ”Sh*tahaku’s Sai från Tsuken”. Ett annat namn på denna…

Kata: Tsuken Sh*tahaku no Sai

Tsuken Sh*tahaku no Sai är en klassisk Saijutsukata. Katan skapades redan på 1600-talet (ca 1650) av Oyakata Sh*tahaku. Namnet betyder ungefär ”Sh*tahaku’s Sai från Tsuken”. Ett annat namn på denna kata är Chiken Sh*tahaku no Sai. Katan är lång och innehåller Sh*tahaku’s favorittekniker.

Oyakata Sh*tahaku kom från ön Tsuken och han var verksam som administratör på kinesiska ambassaden i Naha och kinesiska byrån i Kumemura. Katan verkar också ha kinesiska influenser.

Denna kata tränas till:
• 5 Kyu orange bälte Okinawa/Ryukyu Kobujutsu

Filmlänk:

Saijutsu - Tsukensh*tahaku by Sōke Leif Hermansson SAIJUTSUTsukensh*tahakuSōke Leif Hermansson10 dan hanshi Okinawa Kobujutsuwww.kaizenkai.se

Sai & Manji Sai

https://antonssonshihan.wordpress.com/2023/06/29/de-olika-vapnen-i-okinawa-ryukyu-kobujutsu-sai/

De olika vapnen i Okinawa/Ryukyu Kobujutsu: Sai Sai är vanligtvis det andra vapnet som lär sig i Okinawa/Ryukyu Kobujutsu, efter Bo. Det krävs vanligtvis betydligt mer träning för att kunna behärska Sai. Det är också en annan distans, då Sai är …

De olika vapnen i Okinawa/Ryukyu Kobujutsu: Sai

Sai är vanligtvis det andra vapnet som lär sig i Okinawa/Ryukyu Kobujutsu, efter Bo. Det krävs vanligtvis betydligt mer träning för att kunna behärska Sai. Det är också en annan distans, då Sai är det första korta vapnet. Så kravet på fotarbete (”Suri ashi ”, glidsteg) och höftrörelser (”Koshi no Chikara ”, höftens kraft) är grundläggande för att kunna använda Sai korrekt. Man tränar med två Sai i par för både attack och försvar. Teknikrörelserna känner man igen i karatens knivhandstekniker (Shuto uchi). I mycket avancerad Saijutsu används en tredje Sai, instoppad i bältet. Den används då ofta som ett kastvapen!

SAI:
Sai (釵) betyder egentligen ”hårnål ”, det skrivs med samma kanji som för den prydnadshårnål som japanska kvinnor bar i håret. Formen på en sai liknar formen på dessa hårnålar. Detta ”hårnålsvapen” har sannolikt använts i Kina redan under Mingdynastin (1368-1644).

Den finns många sätt att beskriva vad en Sai är för något:

• en dolkformad metallbatong, med två böjda utskjutande krokar eller sköldar (som kallas yoku), ”en metalltreudd”
• en justerliknande metallbatong

Med Sai kan man man blockera/parera, stöta/slå och fånga.

En Sai är tillverkad i stål och väger från 0,5- 2 kg. Längden är ca 50 cm, men den optimala individuella längden på en Sai är längden på Din underarm + 3 cm. Den kan ha en rund, hexagonal eller oktagonal form.

Sai- delarna:
• Yoku (krokarna, sköldrarna) kan användas för att blockera/parera, fånga och bryta angriparens vapen (som till exempel Bo-stav, Tanto (kniv) eller angriparens svärd).
• Tsuka (handtaget).
• Tsuka gashira (botten på handtaget, ”svärdsknappen”) används främst för slag och stötar.
• Monouchi (skaftet) används för blockering/parad och slag/stötar.
• Saki (tippen, ”spetsen”) används för stötar och stick.

Det finns en variant av Sai som kallas Manji Sai eller Nunte, där den ena kroken är böjd framåt. Vapnet kunde användas som till exempel ett kastvapen. Shinko Matayoshi var den första Okinawa-experten som byggde detta vapen baserat på ett liknande han hade sett i Shanghai (Kina).

Ursprung:
Användningen av Sai som ett vapen på Okinawa och Ryukyu-öarna är betydligt yngre än användningen av Bo-staven. Det finns många teorier om dess ursprung och hur länge man har använt Sai.

Den spridda förklaringen att dess ursprung skulle vara från fiske- eller jordbruksredskap är nog en missuppfattning. Man har inte kunnat finna några bevis för dessa påståendena. Man hör ofta följande förklaringar angående ursprunget till Sai:

• Från ett jordbruksredskap, som en ”räfsa”, då man plöjde jorden och sådde ris.
• Från ett fiskeredskap för att justra fisk med.

Metall fanns inte på Okinawa och Ryukyu-öarna och var tvungen att importeras. Något som bara de ekonomiskt bäst beställda hade råd med. Så att det har använts som ett utbrett fiskeredskap/jordbruksredskap är osannolikt.

Numer är nog de flesta överens att Sai redan från början konstruerades som ett vapen. Det har egentligen aldrig haft någon annan användning.

När började man då använda Sai på Okinawa?

Den äldsta bevarade Sai-katan är nog Kojo no Sai från familjestilen Kojo Ryu. Den har troligen tränats redan på 1600-talet. Familjenklanen Kojo var immigranter från Södra Kina. Den kinesiske motsvarigheten till Sai heter Gen på kinesiska.

Sai-liknande vapen finns dessutom i olika delar av Asien (Indien, Kina, Indonesien, Java, Fillipinerna) och den användningen är betydligt äldre än Okinawa-versionen.

Det hittills äldsta Sai-vapnet är sannolikt vapnet Tekpi från Malaysia, ett vapen som använts i par och är identisk med Sai (som en del i kampkonsten Kali). Motsvarande vapen heter Chabang på Indonesien. En teori påstår att det var några sjömän från Sumatra eller Java som introducerade vapnet på i Ryūkyū-öarna.

Det mest sannolika är att Sai introducerades på Okinawa via handelsresande, kinesiska munkar och som en del av de kinesiska familjeklanernas olika kamptraditioner. Sai kan ha utvecklats från formen av Indras svärd, en indisk gud som införlivades i Buddhismen som en skyddande gud. Indra var Åskans herre och Krigets väktare i det forna Indien.

Det ibland påstådda polisiära ursprunget:

Det har påståtts att den inhemska polisen på Okinawa (ufuchiku) använde sai för att arrestera brottslingar och för att hålla större folksamlingar i schack. Detta var sannolikt ingen Sai, utan en Jutte, som också användes av de japanska polissamurajerna (Doshin, Yoriki) i Edo. Jutte är det vapen som tränas i japansk Jutte jutsu.

Det var prins Moto Chohei, som år 1669 gav sitt tillstånd för polisen på Okinawa att börja använda Jutte. Sai började användas först på 1800-talet att vissa poliser, men den har aldrig varit någon officiell utrustning för Okinawa-polisen.

Sai Kata:
Efter Bo så har vapnet Sai flest olika kata. Några klassiska Kata är:

• Tsukensh*tahaku no Sai
• Kojo no Sai
• Hamahiga no Sai
• Chatanyara no Sai
• Nicho Sai
• Sancho Sai (utförs med tre Sai)
• Shinbaru no Sai (utförs med tre Sai)