Dagens Särökometerna jobbar ständigt med att rekrytera barn/ungdomar till föreningen, vi är ett gäng ledare & föräldrar som går in med hela hjärtat & själen för att få in alla som är intresserade utav handboll. Säsongen 15/16 fick vi en ny ordförande (Lars Lasso Carlsson). Vår nye ordförande bestämde sig ihop med några till i föreningen att nu måste vi göra en nysatsning på klubben, vi måste synas & höras! Och det har lyckats än så länge, det är en härlig inramning & stämning på herrarnas hemma matcher. Och betydligt mer intresserade föräldrar, målet vi har att om ca 2-3 år skall vi ha en bredare förening & en större verksamhet! Bildandet av föreningen
Under 1978 var det några flickor i en 5:e klass, som började bli intresserade av att spela handboll. De spelade i något som hette kvartershandboll i Kungsbacka, och bad sin idrottslärare att få träna handboll under gymnastiklektionerna. Bukärrsskolans idrottshall var mycket lämplig till denna sport, men flickorna nöjde sig inte med att någon gång få utöva den idrott, som de nu hade blivit riktigt intresserade av, utan ville få låna hallen och träna på egen hand. Sagt och gjort, de sökte upp skolans dåvarande rektor Sten Jogren som då och under föreningens första år alltid visade stor förståelse och välvilja mot vår verksamhet. Han förklarade att det skulle nog kunna tänka sig att de kunde få nyttja hallen, bara någon vuxen kunde ansvara för verksamheten. De tre flickor som tog initiativ till detta var Veronica Nobeling, Filippa Rydberg och Helène Wass. Efter en hel del försök att få tag i någon som kunde vara med flickorna, frågade Helène sin pappa : - Pappa, kan inte du som spelat handboll träna oss? – Så blev det, och under de första åren tränades det handboll i Bukärrsskolan fredagar kl. 15.00-17.00. De första åren
Det var många som uppmärksammade vår träning, inte minst Jämnåriga pojkar, som omedelbart frågade : - Varför får inte vi vara med? – Att svara nej på den frågan var omöjligt. De 12-15 flickorna utökades snabbt och snart var vi ett 40-tal. Både flickor och pojkar. Nu var det dags att ta i tu med nästa sak. Hur skall vi organisera detta? Hur skall vi få tag i dugliga förenings- och idrottsmänniskor? Startskottet var avlossat, men hur skulle vi nyttja medvinden? I Särö och Kullavik fanns många seglare, som hade vana att fånga vinden, men också många andra framåtsträvande människor, som hade flyttat hit ut i den gröna-vågen yran. Den första styrelsen såg ut så här:
Filippa Rydberg, ordförande
Veronica Nobeling, sekreterare
Helène Wass, kassör
Anders Johansson, suppleant, alla 12 år
Roland Nobeling, suppleant (äldre)
Björn Wass, suppleant (äldre)
Flickor 67. Det första laget i SKHK var således F-67. Vi måste naturligtvis spela i matchdräkter, och efter arr någon förälder skänkt ett antal T-shirt, och vi hade fått ordning på medlemsavgifter, införskaffades gula matchtröjor. Den blygsamma ekonomin räckte ej till byxor. Flickorna köpte tyg och började sy sina byxor, men eftersom seriematcherna kom i rask följd, så tog Elke Nobeling byxorna i egen hand och sydde dem färdiga. Tack för det! En annan sanning som det nu kan vara dags att avslöja, var att ingen kostnad betalades för lånet av Bukärrshallen de första åren. Det var rektor Sten Jogren och flera av lärarnas positiva inställning, som lade grunden till att vi, de första spelarna och ledarna, fick ”råg i ryggen” och kunde föra SKHK vidare.
År 1980 kom, efter ”föräldratips”, Lars Göran Wendel till klubben och blev dess förste ”vuxne” ordförande. Hans idrotts- och föreningskunskap skulle visa sig ovärderlig för SKHK under denna uppbyggnadsperiod, och hans fasthet som fostrare kom väl till pass bland duktiga men lynniga Säröungdomar. Expansionen 1980-85
Efter att första serieåret ställa upp med ett lag, expanderade klubben på följande sätt:
2:a året – 3 lag, 3:e året – 9 lag och 4:e året – 17 lag. Att fånga ungdomarnas intresse för handboll, var ganska lätt, men att få dugliga ledare, som ville ställa upp helt ideellt var svårare. Naturligtvis rekryterade vi ledare från föräldraleden. Bland de första pionjärerna kan nämnas Björn Albrektsson, Lars Björklund, Ingrid och Benny Björlin, Hans Bäckberg, Sten Åke Dahlkvist, Tomas Davidsson, Ragnar Ekman, Björn Johansson, Ursula Johansson, Stig Karlsson, Håkan Knopp, Hans Malmberg, Leif Malmberg,och som kanslist Elisabeth Scheèle. De som stod för träningen, utöver ovan nämnda under denna period, var Lennart Jansson, som gjorde en stor social insats med P70 och P71. Som idrottslärare tog han med sig ett 40-tal grabbar från Vallda. Bra gjort.
