EC Defence

stiska tekniker. Jag tänkte om och skapade ett system där jag först lärde ut kroppens naturliga vapen, dvs slag, sparkar etc. som inte kräver intensifierad träning så som teknikerna i kampsporterna. Därefter så lärde jag ut grundläggande anatomi med kroppens mål och vitala delar. När deltagaren sedan har både kroppens vapen och mål, så skapade jag olika scenarion där de fick lära sig att tänka och se vad som kan appliceras vid just den unika situationen, mot just den unika angriparen. Jag har sedan 2002 undervisat i kursform, fram till nu 2016 då jag helt reviderat om systemet efter nya insikter i kontakt med modern Krav Maga. Det samhälle som växer fram allt mer, efterfrågar effektivare självskydd och nödvärnssystem. De två systemen utöver mitt eget som jag anser är realistiskt är Defendu (Defendo) och Krav Maga (främst modern). Dessa är från början militära och är väl beprövade i faktisk strid. EC Defence är INTE militärt utan har sitt ursprung främst från de kinesiska traditionella stridskonsterna till 70% och de filippinska stridskonsterna till 20%. Återstående 10 % kommer från diverse Japanska och militär självförsvarssystem. I 2016 års revidering så omarbetades självförsvarssystemet från att läras ut i portionerad kursform till ett mer komplett system som även kan undervisas och tränas löpande, likt de militära självförsvarssystemen. Jag vill dock påpeka att all form av självförsvarsträning och kursverksamhet är bättre än ingen alls. Det vill säga så länge det finns substans i det som lärs ut. I dag lär vi ut självförsvar på följande vis. Efter att eleven lärt sig positionering, kraftgenerering, kroppens naturliga vapen/sköldar och de vitala träffytorna på människokroppen så sätter jag eleven i olika situationer där dom väljer verktyg och mål efter den specifika situationen. Detta i kombination med ökad stressgrad och hastighet/kraft. Stegring av dessa sker i så pass små steg att eleven aldrig uppfattar att det ökas. Det ska vara effektivt, säkert och så enkelt som möjligt. Fungerar det inte fortsätter vi till nästa attack. Vi stannar inte förrän hotbilden är borta. Det vi gör kan uppfattas som otroligt våldsamt och i det närmaste som övervåld. Då vi inte är ärrade soldater med stridserfarenhet, och en del av er som kommer undervisa i detta, har aldrig varit i slagsmål och upplevt att hjärtat nästan hoppar ur kroppen och allt blir segt och långsamt av adrenalinet som pumpar ut, så måste vi simulera faktisk strid så nära vi kan utan risk för skador. I de militära systemen och EC Defence så är ekvationen följande;

Repetition gånger Variation plus Ökad stress delat i olika nivåer av Aggression/Aliveness

Det sägs att repetition är kunskapens moder, och det ligger mycket i det. Därför bör självförsvar tränas löpande i en träningsform i stället för kursform om möjligt. Variationer är otroligt viktigt. Vi måste utsätta oss själva för olika scenarion, angripare, miljöer etc. för att lära in ett så tryggt skyddsbeteende som möjligt. Vi måste även lägga in stress i träningen då en verklig våldssituation kommer vara överväldigande och stressa oss maximalt. Stressen vi lägger in skall börja på en sådan låg nivå att deltagaren inte upplever det som obehagligt, bara utmanande och fysiskt ansträngande. Därefter så ändrar vi i övningar och scenarion där stressnivån sakta växer. I slutet av terminen när deltagaren ser i backspegeln och reflekterar, så kommer de sannolikt förvånas av sin utveckling och vad de nu klarar av att bemöta. Aggression är en viktig ingrediens i självförsvar. När vi passerar gränsen där vi aktivt och fysiskt måste agera, så måste det ske explosivt och överväldigande likt en tsunami av bombarderande attackserier. Vår respons skall chocka och lamslå angriparen. Aliveness, handlar om en besvärlig och levande träningspartner, övningar där vi verkligen sätts på prov och inte övar mot stillastående mål, fiktiva angripare som inte bjuder motstånd. Kort och gott handlar det om att i små steg framåt, föra träningen så nära verklig strid som möjligt, utan med risk för allvarliga skador och konsekvenser.