Schackets Kulturhistoriska Sällskap

SKS ordnar som ni säkert känner till ett event i Jönköping, bland annat en föreläsning om FIDE-presidenten Euwe den 30 juni kl 19.30, alltså efter att spelet är slt för dagen. Vi får återkomma med besked om exakt vilken lokal som gäller eftersom det inte är helt spikat ännu. Vad vi däremot vet är att det blir av, och vi ska också köra detta via Zoom så att fler än SM-deltagarna ska kunna delta.

Gå med i möte på Zoom
https://us06web.zoom.us/j/83382904470?pwd=h2qlitiGdpC9EsvbBUQBMgfosFFaQ7.1

Länk till möteschatt
https://us06web.zoom.us/launch/jc/83382904470

Mötes-ID: 833 8290 4470
Lösenkod: 343002

Nästa nummer av tidskriften är nu färdigtryckt och skickas till samtliga medlemmar den 22 juni. Om ni vill teckna medlemsskap går det bra att göra det under kommande vecka. Nackdelen är att ni blir 300 kronor fattigare, och den summan kan sättas in på SKS plusgirokonto 35 64 81-2 (kom ihåg att ange namn och adress). Maila samtidigt [email protected] så vet vi säkert att ni får nästa nummer!

One platform to connect | Zoom Modernize workflows with Zoom's trusted collaboration tools: including video meetings, Zoom Chat, VoIP phone, webinars, whiteboard, contact center, and events.

Idag den 13 juni är den precis 50 år sedan en av de många interzonturneringarna spelades och den här gången i Manilla på Filippinerna.

I det skedet var Filippinerna på gång i schackvärlden i flera bemärkelser. Först och främst hade man fått fram en stormästare i form av Eugenio Torre och han hade kvalificerat sig för interzonspel genom zonturneringen "Asian Pacific Championship" året innan. Men sedan hade landet också en skicklig FIDE-representant i form av Florencio Campomanes och den holländske journalisten Lex Jongsma skrev i samband med Manilla 1976 att Campomanes tycktes förbereda sig för FIDE-presidentskapet - så rätt han fick!

Favoriter i tävlingen var nog de två högst rankade (sovjet)spelarna Spassky och Polugaevsky och sedan frågade sig många om den unge jugoslaven Ljubojevic kunde knipa en plats till kandidatcykeln 1977. Men schackvärlden skulle bli överraskad. Spassky verkade aningen håglös under spelet och förlorade tidigt mot landsmannen Balashov. Etter värre blev det i ronderna 10-11 då han förlorade på tid mot Panno i en remiställning, efter att ha stått på vinst, och sedan föll tungt mot Kavalek. Sedan reste sig ex-världsmästaren inte igen.

Nej, den som tog kommandot tidigt i tävlingen var tjecken Hort som hade 8 av 10 och sedan kunde springa mer avstannande i mål. Än bättre spelade Interzonvinnaren Brasiliens stjärna, Henrique Mecking, underbarnet som slog sig fram i världseliten och sedan plötsligt slutade spela. Först sjukdom och sedan religiösa grubblerier stoppade hans karriär.

Och den tredje platsen då? Ja Polugaevsky gick på en rejäl mina mot Hort i rond 7, men tog sig samman och gick en hård kamp med landsmannen Viktor Tseshkovsky om den tredje platsen. Kanske kunde Tseshkovsky ha tagit platsen om det inte hade varit för klockorna. Det var ovanligt många partier som vanns och förlorades på tid, nästan alltid vid drag 40. Och faktum är att den ovanliga klockkonstruktionen vilseledde många spelare att tro att de hade mer tid kvar än de faktiskt hade. I rond 12 spelade Tseshkovsky mot Mecking stod bra och avböjde ett remianbud - och sedan föll klockan i en bra ställning.

Men det nästan roligaste med Manilla 1976 är att AP filmade spelarna i samband med tävlingen. Kolla gärna in Spasskys avslappnade sätt och hur Campomanes trivs i sin roll! https://www.youtube.com/watch?v=V81wefi9XCY

Idag den 11 juni minns vi 75 år tillbaka då det skrevs schackhistoria i Birmingham Storbritannien. Året innan - 1950 - hade (troligen) världens första internationella juniortävling gått av stapeln med en sensationell segrare i form av Björn Häggkvist - svensken som gjorde sitt livs turnering.

Och 1951 var det dags för ett första Juniorvärldsmästerskap. Birmingham var återigen spelplats, även om de första ronderna spelades i Coventry, och arrangören var än en gång W. Ritson Morry. Kanske berodde britternas intresse på att Storbritannien hade fått fram en stor talang i form av Malcolm Barker, en ung kille som stormade fram på den brittiska schackscenen i slutet av 1940-talet och faktiskt vann silver i Birmingham. Sedan slutade Barker med tävlingsschack och det kan ha berott på att han avskydde den då frekvent förekommande rökningen vid brädet.

Två stora nordiska talanger spelade och en av dem hamnade högt i tabellen: islänningen Fridrik Olafsson och dansken Bent Larsen. Olafsson hade en lite sämre turnering i Birmingham men det kan delvis ha berott på förutsättningarna. Det isländska schackförbundet var fattiga som kyrkråttor och hade inte pengar till vare sig flyg- eller färjebiljett. Lösningen blev att Olafsson fick lifta med en fiskebåt över till England och låna lite pengar av kaptenen för att klara sig(!)

Larsen hade något bättre förutsättningar och tog en meriterande 4-6 plats. Den norske representanten var Arnold Eikrem, inte i första hand känd för sina insatser på brädet utan som arrangör av otaliga tävlingar i bland annat Gausdal och en huvudperson i norskt schack under decennier.

Segrare blev jugoslaven Borislav Ivkov som var huvudet högre än konkurrenterna. Med 9,5 av 11 dominerade han fältet. Junior-VM blev en framgång också i en annan bemärkelse. Två år senare spelades andra upplagan och nu mer som ett FIDE-evenemang. Men det var i Birmingham som allt började för nu 75 år sedan!

Under SM-veckan i Jönköping arrangeras en lång rad olika sidoevent av olika slag, chock-SM, Schack-i skolan-mästaren, Problemlösnings-SM med mera.

Nu är det också klart med tid och lokal för ett event som arrangeras av SKS. Henrik Malm Lindberg kommer att prata om FIDE-presidenten Max Euwe och hans kamp för att hålla samman schackvärlden under det Kalla kriget. För den som är orolig att inte höra något om Folke Rogard ges ett lugnande besked: även Rogard vävs in i föredraget eftersom deras presidentperioder innehöll ungefär samma problematik.

Vi håller hus på spelarhotellet, dvs Elite Stora Hotellet, och eventet äger rum klockan 19.30 på tisdagen den 30e juni. Lite tidskrifter finns för utdelning samt några böcker för försäljning. Om tekniken är med oss blir det också livesändning via Zoom! Arrangörerna, Schackets Kulturhistoriska Sällskap och Sveriges Schackförbund, hälsar

Varmt välkomna!

Det är idag, på svenska nationaldagen, exakt 10 år sedan som Viktor Kortschnoj lämnade jordelivet.

Viktor har kallats den starkaste schackspelaren i världen som aldrig blev världsmästare möjligen vid sidan av Paul Keres. De båda har den likheten att de har slagit hela 9 klassiska världsmästare och Kortschnoj har då slagit Botvinnik som vann VM-titeln 1948 och Carlsen som lämnade över titeln 2022(!)

Tio gånger kandiderade han för att kämpa om VM och fyra gånger vann han titeln som Sovjetmästare. Och för att spä på matematiken: Mellan åren 1954 och 1990 deltog han i 70 internationella schackturneringar och vann eller delade förstaplatsen hela 40 gånger.

Viktor föddes i Leningrad 1931 och lärde sig spela schack redan som femåring. Som tioåring blev staden omringad av tyska trupper och en 900 dagars belägring började med ohyggliga umbäranden. Sexton år gammal vann han det ryska juniormästerskapet och några år senare erövrade han stormästartiteln. Sedan avmattades framfarten något och hans lite yngre kollegor, Spassky och Tal, slog sig fram mot VM-tronen.

Ibland var Kortschnoj en gynnad spelare i den nyckfulla sovjetiska schackhierarkin och ibland föll han i onåd med sin öppenhet och frispråkighet. Det straffade sig att reta schackpolitrukerna i Moskva så trots tävlingsframgångar valdes han bort i uttagningar till turneringar och lagtävlingar och fick tidvis utreseförbud.

Under en turnering i Amsterdam 1976 hoppade Kortschnoj av till väst, först Holland och sedermera Schweiz, medan hans hustru och sonen Igor var kvar i Sovjet. Myndigheterna tvingade in sonen i ryska armén och när han protesterade - som på bilden nedan - blev Igor arresterad och skickades till ett arbetsläger i två och ett halvt år.

VM-matchen på Filippinerna 1978 mot Anatolij Karpov blev en laddad tillställning där västs värderingar stod mot östs, individen mot staten, den ensamme och rättslöse mot (Sovjet)systemet. Mitt i allt stod FIDE-presidenten Euwe som försökte medla. Det hela utvecklades till ett slags krig med märkliga ingredienser och intriger: hypnotisörer, KGB-agenter, mordmisstänkta indiska sektmedlemmar och politiska gräl om alltifrån stolar till yoghurtätande under partierna. Kalla krigets skuggor mörkade själva spelet men satte schacket på löpsedlarna.

Viktor fortsatte att spela schack på en mycket hög nivå långt upp i åren. Vid 75 års ålder vann han världsmästerskapet i schack för seniorer och tre år senare sopade han bokstavligt talat brädet och tog hem det schweiziska mästerskapet kort därpå drabbades han av sjukdom som placerade den gamle kämpen i rullstol. Men absolut inget kunde få honom att sluta spela och in i det sista slog han betydligt yngre motståndare i bitar. Vilken fantastisk spelare han var!

De två männen på bilden tillhör schackhistoriens giganter: Akiba Rubinstein till vänster och Savielly Tartakower till höger. Fotot är taget 1930 i samband med turneringen i San Remo som för övrigt spelades på casinot i staden.

San Remo blev känt eftersom Alexander Aljechin gjorde en av sina främsta prestationer någonsin. Inte nog med att han vann tävlingen, han gjorde det med 14 poäng av 15 möjliga. Bogoljubow och Spielmann tillhörde de två lyckliga som slapp undan med remi, i övrigt vann världsmästaren allt!

Idag för precis 75 år sedan inleddes ”Staunton Centenary tournament” till minne av den första stora internationella mästarturneringen 1851 som arrangerades av schackmästaren Howard Staunton men vanns av Adolf Anderssen. Tävlingen 1951 hölls på tre platser i landet: Cheltenham, Leamington och Birmingham och vanns av jugoslaven Gligoric med 10/16, medan britternas stora hopp, C.H.O’D.Alexander, landade på en femte plats med 8½.

Det kalla kriget kastade dock sin långa skugga över tävlingen eftersom den blev utan sovjetiskt deltagande. Man skulle kunna förledas att tro att det berodde på den stora spionskandal som briserade i Storbritannien strax innan. I Maj, hade två spioner Guy Burgess och Donald Maclean - två ur spionringen the Cambridge four - lämnat Storbritannien och hoppat av till Sovietunionen.

Men anledningen till att Sovjet uteblev från Staunton turneringen hade inte direkt att göra med spionskandalen utan hade med schackpolitik att göra. Britterna var lite långsamma med att utfärda visum och i den processen ökade misstron mellan parterna och till sist avstod Sovjet från att delta överhuvudtaget.

Gideon Ståhlberg gjorde i vanlig ordning en god insats 1951 och tog en delad andraplats tillsammans med Pirc och Trifunovic, de jugoslaviska spelare som ofta spelade utomlands i detta skede. Ja, också en illustration på hur Jugoslavien sökte kontakter med väst under den här perioden.

Ett av de stora årliga schackevenemangen under 1950-, 60- och 70-talen var de matcher som spelades mellan Sovjetunionen och Jugoslavien. Hela 21 sådana matcher spelades mellan 1956 och 1979. Just idag, den 27 maj för exakt 50 år sedan, startade den 19:e duellen mellan länderna.

Vid denna tid var Sovjetunionen supermakten inom lagschack: de vann varje upplaga av schackolympiaden från 1956 till 1974 och varje Europamästerskap för lag från 1957 till 1977. Jugoslavien hade också ett respektabelt facit i lagtävlingar: i olympiaden slutade de tvåa s*x gånger och trea tre gånger mellan 1956 och 1974, och de tog dessutom fyra andraplatser i Europamästerskapet för lag mellan 1957 och 1977. Men i matcherna mot Sovjetunionen var de lillebror och alla 21 matcher(!) vanns av det sovjetiska laget.

När matcherna startade 1956 var det en del av det Kalla krigets konfrontation. I samband med fejden mellan Sovjet och Jugoslavien bröts de schackliga förbindelserna mellan länderna och Jugoslavien sökte sig västerut både politiskt och schackligt. Men under avstaliniseringen av Sovjetunionen efter diktatorns död minskade konfrontationen länderna emellan och det schackliga utbytet var en avspegling av detta.

Länderna slutade spela regelbundet mot varandra efter 1979. Men matcherna återupplivades igen 2007, långt efter att båda länderna hade upphört att existera. Spelare som hade deltagit i de tidigare evenemangen återförenades för att spela en tvåronders match över tio bord den 8-9 november 2007 i Moskva. Bilderna nedan är från den återupptagna veteranmatchen där Taimanov spelar sitt älskade sicilianskt mot Matanovic och det för övrigt blev Gligorics sista schackliga framträdande med två partier mot tuffe Viktor!

Idag vänder vi blicken söderut mot Argentina där schackhistorikern Sergio Negri jobbar oförtrutet med att täcka inte bara den argentinska utan hela världens schackhistoria. Nu har sekelskiftet dvs år 1900 kartlagts och då inte bara de viktigaste schackhändelserna utan också vad som hände på andra områden runt om i världen.

Schackvärlden drabbades av en stor förlust år 1900 då den Pragfödde amerikanen Wilhelm Steinitz, den förste världsmästaren dog ensam och utfattig på ett mentalsjukhus, Manhattan State Hospital på Ward’s Island i New York City. Hans död tillskrevs hjärtsjukdom men kort dessförinnan hade han drabbats av ett mentalt sammanbrott.

Steinitz förmådde att uppfinna sig själv på nytt: från romantiker till strateg, och genom denna omvandling lade han grunden för det moderna sättet att spela schack. Han betraktas allmänt som det moderna schackets fader. En annan stor mästare som dog det året var Rudolf Charousek, den brilljante tjecken som dog endast 27 år gammal i Tuberkulos men som hade spåtts en stor framtid inom spelet.

Emanuel Lasker, världsmästaren som hade detroniserat Steinitz, bekräftade sin dominans genom att vinna turneringen i Paris som hölls inom ramen för världsutställningen i staden. Lasker tog fenomenala 14,5 poäng av 16 möjliga, även om han inte gick obesegrad — han förlorade sitt parti mot amerikanen Frank Marshall och på andra plats tog en annan amerikan plats, Harry Pillsbury.

Läs om detta och mycket mer i Negris berättelse om schacket vid sekelskiftet!

https://ajedrezlatitudsur.wordpress.com/2026/05/22/chess-in-the-19th-century-milestones-of-1900/