14/10/2026
Jag har inget särskilt att säga.
För allt som händer och har hänt bearbetas fortfarande inom mig.
Som tusen spretiga tankar. En tanke hit, en tanke dit. Tankar som ännu inte har kunnat vävas samman.
Det är som om något jag ännu inte har ord för är på väg att växa fram.
Så just nu fokuserar jag på att landa efter en resa till min gotländska farmor. Vila, tanka trygghet och låta allt som rör sig i sinnet få arbeta i sin takt. Och det känns skönt att bara låta allt få vara.
Vilsamt att få landa i att kreativitet, skrivande och skapande ibland också kan innebära att inte ha så mycket att säga.
Att mjukt acceptera att skaparkraften väcks när jag tar hand om mina basbehov. Som om min grund vore platsen där det goda ordet får växa, födas fram ur kärleken till att bara vara med livets oändliga gåta.
Hur ser det ut för dig?
Skapar du tid för att låta dina upplevelser få sjunka in, innan du tar nästa steg?
Har du behov av det?
Tack för att du läste/Hanna
